tisdagen den 27:e september 2011

Free Dawit!

Eritrea. Ungefär fem och en halv miljon invånare. Tusentals år lång historia, hög barnadödlighet och i princip ett av världens minst utvecklade länder. Och en svensk samvetsfånge.

Dawit Isaak arresterades den 23 september 2001. Hans brott: yttrandefrihet.


Vi känner nog alla igen hans ansikte. Såväl morgon- som kvällstidningar har publicerat hans porträtt och han har blivit en svensk symbol för journalistiskt frihet och kamp mot diktatur, förtryck och censur.

Det är inte enkelt att säga vad som kan förmå Eritrea att frige Dawit Isaak. En hårdför regim som Eritrea låter sig troligen inte påverkas av vare sig diplomatiska påtryckningar eller ekonomiska sanktioner. Landet är redan så fattigt att bistånd från Sverige troligtvis gör liten skillnad i diktaturens plånbok och diplomatin har redan visat sig fruktlös.

Men kampanjen om och kring Dawit Isaak handlar inte enbart om resultat. Även om rättvisa och Dawit Isaaks frihet är målet med kampanjen kring hans fängslande handlar den också om så mycket mer. Dawit Isaak är större än han själv.

För när Dawit Isaak frisläpps finns det fler kampanjer att lyfta och fler strider att ta mot de krafter och de människor som väljer att fängsla istället för bemöta, att förtrycka istället för trygga. Kampanjen om Dawit Isaak handlar därför inte enbart om hans egen frihet, den handlar om alla journalisters frihet. Vår kamp för Dawit Isaak handlar inte enbart om ett frisläppande av vår svenska samvetsfånge. Kampen handlar om att stå upp för de värden vi bygger vår demokratiska stat på.

Och vi gör det genom det som Dawit Isaak inte fick göra. Genom att driva opinion. Det är det som är det fina med det. När DN och Expressen publicerar artiklar, Sveriges radio sänder dokumentärer och Bawar, Frida, Ida, Dana, Cecilia och Henrik bloggar, då slås vi inte bara för Dawits rätt till frihet, vi slåss också i praktiken, för hans rätt till yttrande.

För den frihet som Dawit Isaak är fängslad för, den handlar inte bara om honom. Den handlar även om oss.

måndagen den 19:e september 2011

Hyrestaket hämmar byggandet!

Skriver tillsammans med Hedvig Kastenholm i Sydsvenskan om varför mer marknadsmässiga hyror är nödvändigt:

I vanlig ordning bildar studentkårer och politiska studentförbund enad front mot regeringen och den politiska makten. Men det är dags att tala klarspråk. Den svenska bostadsbristen kan långsiktigt bara avhjälpas om hyresvärdarna tillåts ta betalt och de små hyresvärdarna tillåts ta plats.

Bostadssituationen för landets studenter och forskare måste lösas om Sverige ska fortsätta vara en nation i världsklass när det kommer till forskning och högre utbildning. Men som vanligt är debatten kring studenters bostäder enkelriktad – subventioner och bidrag står mot inga åtgärder alls.

Studentbostadsbristen handlar egentligen inte om studenter. I grunden är problemet en bostadsbrist för unga och låginkomsttagare. Det finns helt enkelt för få hyreslägenheter.

Orsakerna till detta är också väl kända. Överregleringen av bostadsmarknaden hämmar byggandet och regleringen måste minska. Liberala studenter har därför två förslag som förbättrar bostadsmarknaden i grunden:

1. Inför marknadshyror. Den svenska hyresregleringen är orättvis och gynnar enbart dem som redan har en bostad. Det är vetenskapligt belagt att hyrestaket är segregerande och hämmar byggandet.

Utan högre hyror, så att bostadsbolag kan få en rimlig avkastning på den stora investering som byggandet av flerfamiljshus innebär, kommer vi aldrig kunna kapa de bostadsköer som är särskilt problematiska för unga och studenter.

2. Släpp fram de mindre hyresvärdarna. En mängd potentiella bostäder kommer aldrig ut på den öppna marknaden. Stockholms handelskammare har uppskattat att så många som 43 000 nya bostäder kan skapas bara i Stockholm om man inför skattefri andrahandsuthyrning.

För den enskilda bostadsrättsinnehavaren kan det framstå som komplicerat och riskfyllt att hyra ut i andra hand – det ska inte vara jobbigt att se till att en tom bostad nyttjas.

Dessa åtgärder skulle, till skillnad från de småändringar i momsregler, fastighetsskatt och bostadsbidrag som studentkårerna föreslår i sitt inlägg, öka byggandet och nyttjandet av bostäder. Att slopa fastighetsskatten är en god idé, men att en skattesänkning om ungefär 100 kronor per månad skulle öka byggandet är inget annat än önsketänkande.

Liberala studenter delar kårernas och de andra politiska studentförbundens uppfattning att något måste göras. Bristen på bostäder för studenter är dock inte ett isolerat problem utan ett symptom på en bostadsmarknad som har havererat under en näst intill planekonomisk reglering.

Det är dags att på allvar se över bostadsmarknaden i Sverige – innan också nästa generation får påbörja studietiden på soffan hos en kompis.